Koloni på landet

Flamman har återigen skrivit om mig. Denna gången en smutskastningsartikel som ger en negativ och felaktig helhetsbild. Som bekant är jag en fanatisk förespråkare av yttrandefrihet och invänder inte mot deras rätt att göra det. Däremot är deras agerande inte god pressetik.

Bakgrunden är att jag nått ekonomisk framgång och lägger de resurserna på att göra intressanta och meningsfulla saker. Bidra till att utveckla nydanande open source-teknik. AI-säkerhet. Forskning. Rättshjälp. Politik.

Ett av dessa områden jag investerar inom och haft ett långvarigt intresse för är den libertarianska idén om småskaliga samhällen, som Flamman skriver om i sin artikel. Tanken är att samhällen ska vara mycket små och att det ska finnas en stor mångfald i hur de fungerar. Libertarianismen är en av få ideologier där det inte bara finns en stor bredd internt i hur man vill att samhällen ska fungera utan där man också välkomnar att alla inte delar idéerna utan vill leva sina liv på andra sätt. Små samhällen med stor mångfald löser allt detta. Då kan alla leva på ett sätt som passar dem, och passar det inte är det relativt lätt att flytta någonstans som passar bättre eftersom det finns mycket att välja mellan på kort avstånd.

Jag vill också investera i fastigheter.

Dessa två saker gifter sig väldigt väl med varandra. Jag, tillsammans med andra, köper fastigheter och de som bor i och runt dem tar hand om dem. Är de närliggande kan människor som trivs med varandra bilda ett community. Ett sådant drivs, ägs och startades tillsammans med mig av en djupt troende muslim från Malaysia. Det community som Flamman skriver om är dock ett annat. Där har en annan av mina vänner, M.E., varit initiativtagaren. Honom skriver Flamman väldigt mycket om.

Flamman har till synes letat överallt de kunnat efter negativa saker att hänga på mig och hittat kopplingar mellan detta community och nationaliströrelsen. Jag har inte för vana att göra bakgrundskontroller på mina vänners vänner. Många av de saker som Flamman skriver om kände jag inte till. Men! Om jag gjort bådadera hade det inte spelat någon roll. Det är okej att ha olika inställningar till livet och politik. Det är inte bara okej utan det är dessutom önskvärt. Det är önskvärt på ett samhälleligt plan både för den enskilda individen som kan hitta sammanhang som passar den, och för samhället i stort eftersom många små experiment leder till utveckling.

Det är också önskvärt för mig personligen. Jag tycker om att omge mig med intressanta människor. Intressanta människor är sällan slätstruket harmlösa. Flamman hittade säkert också människor med en bakgrund inom islamism, men valde att inte skriva om det eftersom det inte passade deras narrativ. Eller våldsbejakande vänster. Eller folk som delar mina djurrättsvärderingar och som blivit dömda för sabotage mot djurhållningsanläggningar.

Jag ber inte om ursäkt för något av detta. Jag älskar att diskutera med någon som säger att deras gud kommer kasta mig i helvetet för evig tortyr och att det är bra. Eller som tycker att företagare efter revolutionen ska omskolas i tvångsarbetsläger. Eller riktiga etnocentriker som kritiserar mig för att min käresta har en annan etnicitet än jag själv.

Det vore önskvärt om en publikation som ger läpparnas bekännelse till tolerans, demokratiska samtal och mot förutfattade meningar kunde leva som de lär.

Koloni på landet