Formellt finns inte förmögenhetsskatt i Sverige men de facto finns det ändå en förmögenhetsskatt på ungefär två procent. Den är en effekt av kapitalvinstskatten i kombination med inflationen.

Förmögenhetsskatt är frestande för en stat eftersom det fort kan ge mycket pengar. Men det är att slakta gåsen som värpen guldäggen eller som vildarna som hugger ner trädet för att komma åt frukten som Parkinson uttryckte det i The Law and the Profits. Både på grund av skatten själv och den flykt av kapital och företag ur landet som den orsakar. När staten lyckas ha ett lite mer långsiktigt perspektiv slutar den med förmögenhetsskatt.

Det svenska skattesystemet är i stället optimerat för att skumma av så mycket som möjligt av den produktion som sker i stället för att konsumera kapital. Det är därför de främst beskattar mervärde och inkomster. Löneinkomster skattas hårt med 45%-70% eftersom det finns en hög tröskel för arbetande människor att flytta utomlands. Kapitalvinster beskattas lägre på ungefär 30% eftersom det är mycket lättare för kapital att fly.

Kapitalvinstskatt är skatten på prisökningen på en tillgång mellan när någon köpte den tills dess att den såldes igen och på alla inkomster tillgången genererat däremellan. Den som till exempel köper en aktie och säljer den för mer än inköpspriset skattar 30% av prisökningen och 30% av eventuella utdelningar.

Kapitalvinstskatt kan tyckas vara en typisk skatt på produktion och inte kapital. Någon gör en investering som går bra och ökar produktiviteten. Därmed ökar värdet på investeringen och staten tar en del av det tillförda värdet. Här är det dock lätt att bli lurad av inflationens effekter. Betänk en ekonomi med fast penningmängd. Över lång tid borde det totala nominella värdet på samhällets alla tillgångar förbli ganska konstant. På en isolerad ö finns tio hyddor och tio kanoter som tillsammans är värda hundra guldmynt. Ett årtionde senare finns det tio tegelhus och tjugo kanoter som tillsammans fortfarande är värda hundra guldmynt.

Om alla på ön blev rikare i samma takt ökade inte antalet guldmynt som någons tillgångar var värda och hövdingen på ön fick inte in någon kapitalvinstskatt alls, trots stor tillväxt. Bara om någon blev rikare fortare än någon annan ökade priset på dennes tillgångar och kunde beskattas men det ökade bara lika mycket som det minskade för de andra.

Om det på grund av ändrade vindar börjar blåsa iland en stadig ström av vrakdelar med guldmynt på ön blir det inflation och priset på tillgångar stiger. Då plötsligt får hövdingen kapitalvinstskatt från alla, även om ingen tillväxt alls har skett eftersom alla var upptagna med att leta guldmynt på stranden.

Kapitalvinstskatt är alltså helt orelaterad till tillväxt utan är i själva verket bara en skatt på förmögenheter och relativa förmögenhetsändringar invånare emellan.

Med Sveriges vanliga vinstskattesats på 30% och en vanlig inflation av penningmängden med 7.5% per år blir den faktiska förmögenhetsskatteeffekten 0.075 * 0.3 = 0.0225, över 2%. Skatteeffekten av förmögenhetsomfördelning tillkommer.

Detta är ett av de huvudsakliga sätten som staten tjänar och undersåtarna förlorar på inflationen.